Jag fick en kommentar som frågade vad som hände med erin, min utbytesstudent från canada, varför hon dog? Och det undrar vi alla fortfarande. Hon försvann ifrån sitt hem för ett halv årsen och hoppade framför ett tåg klockan tolv på natten - utan att säga hejdå till någon. Hennes föräldrar som har varit här och hälsat på i några dagar är säkra på att det inte var planerat. Det var väldigt roligt att träffa erins föräldrar - de  var jättetrevliga. Dock har det fått en att bli ledsen över att erin inte var med, erin som var en sån härlig människa.

Under här kommer en bit av en text som jag skrev om erin till mitt svenska arbete i våras.

Erin, tjejen med restaflätor och ett leende på läpparna var som en syster. Hon passade väldigt bra in i våran familj. Ibland när jag tänker tillbaka på tiden då hon var här och försöker minnas vad vi gjorde eller pratade om så minnas jag inte så mycket men jag minns vissa grejer som t ex minns jag hennes lukt på hennes rastaflätor och så underlig jag tyckte hon var i början, hon var väldigt framåt kändes det som. Det var nog det jag tyckte vad konstigast, alltid trevlig och öppen. Vi var sista familjen hon kom till. Innan oss hade hon varit hos två andra familjer.

 
Det är inte så konstigt att jag inte minns så mkt, var trots allt två år sen jag träffade henne nu. Det känns som om jag var så liten när hon var här. Jag gick i sjuan och hade det mycket jobbigare med engelskan. Men Erin hjälpte mig med den, efter att hon åkt kunde jag prata mycket bättre. Jag och hon var mycket tillsammans när hon var hemma på eftermiddagarna. Det bästa med Erin var att hon alltid var så glad! Vad man än frågade om hon ville hänga med på sa hon ja, hon var en mordig person som tog chanser. Hon lärde sig aldrig så bra svenska ändå började hon med mig på min teater där allt var på svenska. Hon försökte så gott hon kunde och hon gillade det verkligen. Många hade säkert tänkt ”nej, jag kan ju inte språket hur ska jag då kunna spela teater”. Men Erin hade inga begränsingar på det viset, det ska jag lära mig av henne. Jag tycker det är så sorgligt att en människa bara kan försvinna och hur man än vänder och vrider på det – valde Erin att göra det.


Erin min ängel, Jag tänker på dig och saknar dig.